Innehållsförteckning
Föreningens namn är Svensk-Argentinska Tangoföreningen. Föreningen har sitt säte i Stockholm. Föreningen är ideell och politiskt och religiöst obunden.
Föreningens syfte är att verka för tangokulturen genom att:
anordna sammankomster som främjar den Rioplatensiska tangon med tonvikt på dans men även verka för tangokulturen i ett bredare perspektiv och
genom andra uttrycksformer – främja en danskultur som baseras på ömsesidig respekt för olika kulturer och
som främjar kontakter mellan Sverige och andra länder där tango utövas
- Medlem kan var och en bli som godtar föreningens stadgar och betalarmedlemsavgift och godkänts som medlem av styrelsen.
- Medlemskapet upphör om medlem begär utträde eller om avgiften ej betalats.
- Medlem som bryter motföreningens stadgar eller motarbetar föreningens syfte eller på annat sätt visat sig olämplig kan uteslutas av årsmötet. Före eventuellt beslut om uteslutning skall medlem inbjudas till årsmöte och ges rätt att själv eller genom ombud föra sin talan.Utesluten medlem har rätt att få frågan omprövad vid kommande årsmöte och kan endast återfå medlemskapet efter årsmötesbeslut.
- Hedersmedlemskap kan i särskilda fall tilldelas personer som bedöms ha utfört mycket stora insatser för föreningen under lång tid. Styrelsen beslutar om hedersmedlemskap, men varje enskild medlem kan lämna förslag med bifogad motivering. Förslag på hedersmedlem skall vara styrelsen tillhanda senast den 31 juli och frågan ska behandlas av styrelsen innan kalenderårets slut. Hedersmedlem är för alltid befriad från stadgad medlemsavgift och inträdesavgifter vid föreningens arrangemang eller till dess att vederbörande önskar utträde ur föreningen.
Årsmötet är föreningens högsta beslutande organ.
Verksamhetsåret är kalenderår.
Mellan årsmöten är styrelsen företrädande, beslutande och förvaltande organ.
Medlemsmöten skall hållas minst tre gånger per år. På medlemsmöte informeras om verksamheten och medlemmarna ges möjlighet att lämna synpunkter till styrelsen.Tid och plats för medlemsmöten skall tillkännages för medlemmarna senast två veckor före mötet.
Beslut fattas med enkel majoritet utom i fråga om extra årsmöte och föreningens upphörande.
Beslut om stadgeändring fattas på två efter varandra följande årsmöten varav minst ett skall vara ordinarie.
Föreningsarbetet sker i enlighet med svenskföreningspraxis.
Ordinarie årsmöte skall hållas senast i mars året efter verksamhetsåret.
Kallelse till årsmöte skall distribueras till medlemmarna minst fyra veckor före årsmötet.
Extra årsmöte kan sammankallas efter beslut i styrelsen med absolut majoritet eller om 5% av medlemmarna dock minst 30 medlemmar kräver det.
Med kallelsen skall bifogas dagordning för årsmötet. Motioner till årsmöte skall skriftligen vara styrelsen tillhanda senast tre veckor före årsmöte och göras tillgängliga för medlemmarna senast en vecka före årsmötet. Valberedningens förslag till ny styrelse skall göras tillgängliga för medlemmarna senast en vecka före årsmötet.
Årsmötet väljer 6-9 ordinarie styrelseledamöter som väljs på högst två år på ett sådant sätt att kommande ordinarie årsmöte kan välja hälften av ledamöterna.
Ordförande och kassör bör ej bytas samma år.
Årsmötet väljer ordförande, sekreterare och kassör. Styrelsen kan, inom sig, utse vice ordförande, vicesekreterare och vice kassör.
Årsmötet väljer 2 till 4 styrelsesuppleanter på ett år.
Årsmötet väljer två revisorer och en valberedning om minst två personer.
Årsmöte kan bara behandla frågor som finns på dagordningen.
Årsmötets dagordning skall innehålla följande punkter:
I. Val av mötesordförande, sekreterare och justerare
II. Fastställande av mötets behöriga utlysande
III. Godkännande av dagordning
IV. Föredragning av verksamhetsberättelse
V. Föredragning och fastställande av ekonomisk berättelse
VI. Gamla styrelsens verksamhetsplan för det kommande verksamhetsåret
VII. Revisorernas berättelse över det gångna verksamhetsåret
VIII. Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen
IX. Val av styrelse
X. Val av revisorer
XI. Val av valberedning
XII. Fastställande av medlemsavgift för det kommande verksamhetsåret
XIII. Motioner och styrelsens förslag
XIV. Mötet avslutas Extra årsmöte behandlar alltid frågorna I, II, III och XIV och därutöver endast de frågor som mötet uttryckligen är sammankallat för att behandla.
Till ordinarie årsmöte skall årsberättelse, årsredovisning och revisionsberättelse göras tillgängligt för medlemmarna minst en vecka i förväg. Protokoll från årsmöte skall göras tillgängligt för medlemmarna senast fyra veckor efter årsmötet.
Endast medlemmar har rösträtt på årsmötet.
Styrelsen håller minst sex protokollförda möten per år och dessa kallas med minst två veckors varsel. Styrelsen är beslutsmässig om antalet mötesnärvarande är minst hälften av det antal som valdes som ordinarie ledamöter på senaste årsmöte.Suppleanter kallas till styrelsemötena och har rösträtt om ordinarie ledamot uteblir iden ordning de blivit valda. Ordföranden har utslagsröst. Om styrelsen på grund av avgångar inte kan bli beslutsmässig ska årsmöte utlysas. Styrelsen utser inom sig firmatecknare. Medlem kan adjungeras utan rösträtt till styrelsemöten.
§ 8. Räkenskaper och revision
Föreningens tillgångar förvaltas enligt sunda ekonomiska principer och som god sed och vana bjuder. Eventuellt överskott tillfaller verksamheten. Bokslut med balans–och resultaträkning samt revisionsberättelse fastställs av årsmötet. Revisorerna ska ges möjlighet att fortlöpande granska bokföring och andra handlingar som är av intresse för verksamheten.
§ 9. Föreningens upplösning
För beslut föreningens upplösning krävs två tredjedels majoritet på två av varandra följande årsmöten varav minst ett skall vara ordinarie. Föreningens tillgångar skall auktioneras ut till medlemmarna och eventuellt överskott skall skänkas till organisation vilken i enlighet med
? (§2 baserar sin verksamhet på ömsesidig respekt för olika kulturer och som främjar kontakter mellan Sverige och andra länder där tango utövas.)
Rioplatensisk tango
Ursprung
Den rioplatensiska tangon skapades i fattiga hamnkvarter vid Silverflodens delta och hade låg status. Samhällsklasserna blandades främst på bordellerna, och ryktet att tangon uppstått i just denna miljö grundar sig troligen i att det var där som de mer välbärgade historieskrivarna kom i kontakt med dansen.
Det var en tid när det fanns många immigranter i Río de la Plata-området och få kvinnor. Männen blev därför tvungna att under år av träning öva upp sin dansskicklighet sinsemellan innan de hade en chans att få dansa med kvinnor på en milonga, ett dansställe.
Benämningen tango är sannolikt ytterst av afrikanskt ursprung länkad till trumma eller tambo och tamgu (ett kongolesiskt ord för att dansa) som tros ha lett till uttrycket tangos de negro på spanska (åsyftande festplatser för svarta sydamerikaner)[2] men kan lika gärna uppkommit från det finska ordet tanko som betyder stång (närmare bestämt den himlastång som bar upp världen enligt Kalevala) och som finska sjömän dansade kring i Buenos Aires hamn.[3]
Själva tangodansen uppstod sannolikt i möten mellan slavbefolkningen och europeiska invandrare. Resultatet är en kombination av tysk vals, tjeckisk polka, polsk mazurka, finsk jenka blandad med spansk-kubansk habanera (en kreolsk kontradans) och afro-uruguayansk candombe.
Det fanns också särskilda lokaler, prácticas, där erfarna och oerfarna manliga dansare träffades och till en början fick se på, sedan följa, och till sist föra tango. Många män utvecklade där en lika god följarteknik som kvinnorna på milongorna, och erfarna dansare fortsatte att gå till praktikorna ett par timmar varje kväll för att dansa in sig och prova nya steg innan de fortsatte till milongorna för att träffa kvinnor.
Musik
Bandoneón, piano, stråkinstrument och sång utgör viktiga element i tangoorkestrar som spelar upp till dans. Carlos Gardel räknas av många som tidernas mest framstående tangosångare. Helt instrumental tango är heller inte ovanligt, inte minst till dans.
Perioden mellan 1935 och 1955 räknas som tangons guldålder och ännu idag dansas det i stor utsträckning till tango från denna tid. En kompositör som sedan mitten av 1950-talet i hög grad har bidragit till en viktig gren av tangomusikens utveckling är Astor Piazzolla, som inspirerades av jazz och konstmusik.
Dansstilar
Rioplatensisk tango avpassas efter vilken stil och vilket tempo tangomusiken spelas i; spannet går över det strikt traditionella, till exempel Juan D’Arienzo från 1930-talet, till 2000-talets tekno-avangardisktiska elektrotango. Till den rioplatensiska danskulturen hör förutom tango även vals och milonga.
Inom den rioplatensiska tangon försöker man särskilt ur amerikansk och europeisk synvinkel urskilja vissa stilar. I Buenos Aires talar man företrädesvis om ”tango salón” och ”tango fantasia”, oftast om bara ”tango”, därför att tangokulturen är självklarare där än i exportländerna:
- Tango salón
- Tango fantasia
- Tango nuevo
- Tango milonguero
Termen tango salón betecknar i Argentina all tango som inte är gatutango, det vill säga all tango som är avpassad för salongerna, för ”möblerade rum”, till skillnad från den tidiga tangon, tango orillero eller tango canyenge. Historiskt är tango salón en dansstil som uppfanns i Buenos Aires och Montevideo på 1920-talet, framför allt i överklassens salonger, där elegans och takt var viktiga kvalitéer. En sådan salong är Sin Rumbo i den dåtida fashionabla förorten Villa Urquiza. Tango fantasia är ett annat ord för scentango eller uppvisningstango, som oftast består av en fantasifull blandning av element från tangon och från akrobatik och ibland balett och folklore. Tango nuevo betecknade ursprungligen den nya musikstil som Astor Piazzolla utvecklade; termen har senare i överförd bemärkelse kommit att betyda ”modern tango”. Tango milonguero kan sägas vara en sentida renodling av den täta stil som dansas där det är mycket ont om utrymme; en stil som på lösa grunder kommersialiserats som ursprunglig och autentisk. Stilens främsta kännetecken är en mycket sluten fattning. Blandformer mellan olika stilar benämns i vissa kretsar pejorativt ”cocoliche”, men många av dagens stora tangodansare tvekar inte att blanda stilarna, såväl i social dans som i uppvisningssammanhang.
Omfamning och kroppshållning
Tangons omfamning, som också kan kallas ”abrazo”, ”kram” eller ”dansfattning”, är avslappnad så att armbågarna pekar i stort sett nedåt. Kontakten mellan partnerna söks högt upp, så att det i stället blir gott om plats mellan fötterna, och i den argentinska tangon försöker man vanligen ha kroppsvikten långt fram, oavsett om man går framåt eller bakåt. En vanlig liknelse är att paret med sina kroppar bildar ett ”A”. Enligt den traditionella tangon släpps aldrig omfamningen under dansen, men i modernare stilar förekommer soltadas, där omfamningen bryts för att sedan återknytas kort därefter.
Improvisation och grundsteg
Gemensamt för dessa stilar är att det intima samspelet mellan partnerna medger improvisation i varje steg. Mycket av den traditionella undervisningen har under de senaste trettio åren utgått från en kombination, salida, som ibland benämnts grundsteg. Numera menar flertalet pedagoger att salidan är överanvänd och mindre lämplig som undervisningsmetod för nybörjare, eftersom det finns en tendens att fastna i ett improvisationshämmande mönster. Inom den nyare pedagogiken, liksom inom den tidigare tangon, talar man hellre om de stegmöjligheter som finns: steg framåt, bakåt, åt sidan och vridning på stället, så kallad ”pivot”, och utgår inte alls i nybörjarpedagogiken, till skillnad från andra pardanser, från några färdiga turer.
Förning och följning
Tangon är i högre grad än andra pardanser en förd dans. Det innebär att dansen inte byggs upp på fasta turer eller grundfigurer som till exempel swingout inom lindy hop, utan vilket steg som helst kan följa efter ett annat utfört steg. Förmåga att föra och följa det som förs utgör därför viktiga beståndsdelar i dansen. Förningen, via torso-mot-torso omfamningen, utgår från förarens fot-kontakt med golvet. Den börjar med överföring av kroppsvikten, med något böjt knä, till foten. Därmed blir den andra foten frigjord. Det böjda benet sträcks tillsammans med kroppen och samtidig vridning av torson markerar riktningen för steget. Följarens gensvar, och elasticitet inom omfamningens ram, gör det möjligt att improvisera; dvs. att i takt med musiken ändra intentionen. Därmed får föraren feedback om position för gemensamt fot-/vikt-byte för att meddela intention för nästa steg i och för fortsatt improviserad kommunikation mellan paret.
Grunden i lärandet
Inlärning av steg-metodiken, dvs. överförande av vikt och sträckning i elastiska steg i takt med musiken, börjar med: (a) gående på AT-vis framåt/bakåt och tillbaka; (b) sidosteg vänster/höger och tillbaka; (c) sidosteg åt höger/vänster och tillbaka. Inlärningen behöver, med hänsyn till erfarenheter, ges tillräcklig tid under veckor/månader med träning av ovana muskler för koordination till intuitiva rörelser. De är grunder för fortsättningen med olika steg kombinationer inklusive ”pivot”.
Milonga, danskväll
Ordet milonga har i tangokretsar flera olika betydelser, då det förutom dansen milonga också kan betyda musiken milonga, en danstillställning där tango dansas socialt eller en lokal där en sådan danstillställning arrangeras. Låtarna som spelas under en milonga (danstillställning) grupperas traditionellt i tandor om fyra tangor, tre tangovalser eller tre milongor (musik). Alla tangor i en tanda brukar höra ihop på något sätt, till exempel kan alla vara valser av Alfredo De Angelis, eller alla vara elektrotangolåtar. Tanken är att hela tandan ska dansas med samma partner och att man sedan i pausen, cortinan, bjuder upp en ny. I Buenos Aires följs tandatraditionen betydligt mer strikt än i Sverige. Tandatraditionen innehåller också ett traditionellt förflyttningsmönster över dansgolvet. Paren rör sig tämligen kontinuerligt framåt i dansriktningen längs koncentriska rektanglar. Ett par följer en av de koncentriska rektanglarna under hela tandan och byte av rektangelspår under tandan ses med oblida ögon av de rio-platensiska dansarna.