Stockholm tango

 

Ja, det finns en aktör som uppenbarligen valt att ta på sig att vara en förebild för Stockholm Tango, att vara en representant för Tango i Stockholm. Ett namn som vore mer passande för en organisation ( samling av aktörer ) som agerar inom Stockholm Tango

Så vad gör denna aktör för Stockholms Tango. Enligt deras hemsida anordnar dom praktikor och milongor. Men några milongor arrangeras inte. Dom skriver vidare att på deras praktikor finns en discjockey, och det stämmer bara när Joel är där, och då skall man veta att hans enda discjockande är att sätta på en spellista.

Eliten och Stockholm tango

En annan märklighet är att man sällan ser Joel och Sara ute på pistorna. Och om dom skulle vara där så frotterar dom sig endast med ”eliten”. Dom dansar inte med alla vilket leder till att andra dansare, som ser upp till och tycker om Joel och Sara gör likadant, dvs. börjar filtrera och sovra vilka de dansar med. Vilket i slutändan leder till ett dansgolv som liknar ett herre på täppan golv, där endast de duktigaste och ryggdunkande ockuperar dansgolven. Bilden av att man kan gå ut och bete sig som man vill utan att ta hänsyn till andra uppmuntras gladeligen.

Att man, för att man driver en dansskola, eller är duktig på att dansa tar sig friheten att nobba alla andra än de som är lika duktiga eller bara dansa med andra lärare och arrangörer. Ett beteende som dom inte är ensamma om. Många lärare uppför sig på detta sätt om inte alla lärare. Och det finns faktiskt en drivkraft till varför dom gör det.

Detta att det leder till mer lönsamhet i deras affärsrörelse. Det dom faktiskt säger med sitt beteende är att ni måste gå fler kurser för att få dansa med oss, eller för att kunna göra som vi eller för att få dansa på Stockholms dansgolv. Det vore ju skadligt för affärerna om dansarna fick för sig att man kan dansa tango utan att gå på kurs. Dom sätter ribban för alla andra med sitt agerande.

Arrangörerna får ju sitt inträde fastän dansarna inte får vad de önskar, så de har inget driv att förändra sakernas tillstånd. Istället får de som knappt får dansa eller inte får dansa alls stå för fiolerna så att de som inte hälsar, inte visar vänlighet och inte dansar med andra kan fortsätta dansa med sina fruar och vänner. Ett oväntat oschysst sätt att finansiera sin egen dans.

Kvinnoöverskott och Stockholm tango

Att gå alla kurser som Stockholm tango erbjuder uppgår förmodligen till över tio tusen kronor och då inte med ett ord om kvinnoöverskottet eller att dom själva inte dansar med alla, utan endast några få, om de ens går ut och dansar. Är ju ganska märkligt att det man säljer, det vill säga att dansa tango, inte ens tillämpas av kurslärarna.

Kurserna är även uppdelade i nivåer, som om målet är att ha gått till nivå tolv, istället för att lära sig gå ut och dansa på pistorna. Nivå 12 verkar ju vara den nivå Sara och Joel är på, och dom går sällan ut och dansar. Och gör dom det så dansar dom med några få. Hur många vill ha dom möjligheterna efter att ha betalt över tio tusen kronor. Men som sagt, det kanske finns dansare som är villiga att betala mycket pengar för att få dansa på kurserna, eftersom de vet att man inte kan gå ut och dansa på milongorna.

Det finns dessutom starka skäl att tro att Stockholm tango bidrar till kvinnoöverskottet på pistorna. Att de släpper igenom mer kvinnor än män genom så kallad stöddansning, låter en man dansa med flera kvinnor på kurserna, har kurser som är för svåra för män, eller tillåter redan dansande män i tangon att dansa med kvinnliga nybörjare. Detta tillsammans med deras ovilja att informera om hur det ser ut på pistorna, gör eleverna mindre väl förberedda för vad som komma skall.

Grym och elak

Troligen är det så att vissa organisatörers driv för att få lönsamhet i kursverksamheter och på milongor, gör att dom säljer ut människors glädje att dansa tango och bidrar till att skapa en sjuk dansmiljö.

Allt eleverna lär sig på kurserna och vad de lär sig av att betrakta sin kurslärare är vad de sedan gör på pistorna. Joel anser att pistorna är organiska att dessa på något sätt utvecklas och skapas av sig själv, som om inte han har något med detta att göra. Att allt han lär ut och inte lär ut, inte har med vad som händer på pistorna att göra.

Stockholm tango milonga

Och man kan ju verkligen ställa sig frågan om varför de inte själva arrangerar milongor och går ut på milongor. Är miljön kanske sådan att de inte vill se den, vad resultatet av deras verksamhet gör därute. Eller är det till och med så att de vill inte ens själva vill dansa i den miljön de skapar med sina kurser och ovilja att föregå med gott exempel i sitt lärande och deltagande.

Att ständigt hålla pistorna stressade, ovänliga, grymma och elaka gynnar kursverksamheterna då många tror att det är enda möjligheten att få dansa är att gå kurs. Dessutom blir kursverksamheten i sig en pista till vilka människor som vill dansa tango, men som inte vågar gå ut, för att det är så jävligt där ute, istället betalar stora summor pengar för att få dansa kurstango.

Något som naturligtvis gynnar affärerna för alla kurslärare. Man skulle kunna tro att kursverksamheter och arrangörer gör sitt bästa för att pistorna och tangons rykte skall vara tilldragande och attraktivt, men så är det inte. Mer ett sätt att finansiera sina liv och med klimatovänliga resor till Argentina.