Den tredje

När förslutningen sker i omfamningen är jag inte längre mig själv och ej heller den jag dansar med. Vi två, har bildat ett tredje, ett vi, en ny gestalt.

Den tredje behöver jag ingå i, överlämna mig själv som den jag är. Behöver bekanta mig med allt denna tredje är, hennes balans, vad hon tycker om, hennes muskeltonus, hennes rörelsemönster och behov.

En märklighet, att stå inne i den tredje och se mig omkring, som om jag nu befinner mig i något större, något tyngre, med en annan tyngdpunkt och själ. Behöver fråga vem hon är, hur hon står, lutar och förundras. Är hon skeptisk, kramig, ömsint och otålig. Älskar hon att kramas, har hon bråttom, är hjärtat av guld, eller sårat, eller känner sig tvunget. Allt detta har jag att träda in i, i detta utvidgade, i denna större helhet som är mer än du och jag.

Medvetandegöra konflikterna i henne, vad som är helt, bekanta mig med känslorna och tankarna. Låta något växa i vetskapen om oss, liksom känna allt i denna tredje, den från mitt eget perspektiv Gud.

Är hon motsägelsefull, i konflikt med sig själv, vill gå framåt när en del av henne själv vill bakåt? Känner hon sig begränsad när jag håller emot för att vi nu är för nära paret bredvid?

Gör hon något som får henne att bli spänd, för att vi drar åt olika håll i henne? Precis som när jag själv, i mitt eget stående och gående, tvingar mig framåt fast något inom mig säger nej.

Är hon rädd och jag orädd, så att hon får kramp och ont i sig själv? Kan jag släppa allt och upptäcka denna tredje? Måste jag fråga mig själv vad målet är med denna dans, detta bildande av den tredje, och som kaka på moset be om svaret varför jag har två händer, två lungor och ett hjärta.

Några svar träder fram ur skuggorna, blir ljussatta och uppenbarar sig. Röra sig motsols, till musik, improvisera, utan att stöta i, följa själen när den säger vad som gör ont och vad som är glädje. Att leva, vara livlig, så livlig som det är möjligt. Vara nyfiken, stöta på intresset, att vilja veta mer, röra sig mot lycka och kanske extas. Kanske få orgasm, inte enbart i fortplantningscykeln utan även i det livliga, att dväljas av vardagen, bli stående med ryggen mot en vägg, oförmögen att röra sig av lycka, plötslig intensiv lycka, som om någon visar sig i själen, något ouppfyllt blir plötsligt helt och visar sig som en intensiv lyckokänsla. Något så ovanligt att den lätt förknippas med fortplantning och rörelser i underlivet, men som helt saknar denna närvaro.

Orden den smala vägen ekar, som om det finns en väg som är extatisk när den beträds och omvandlas till frid, men den kan lika gärna nås efter att ha lidit och smärtat. Ett obehag som avklingar på den smala vägen. Som om två änglar guidar vägen med två olika känslor, smärta och njutning. Hon lockar och hotar, allt för att jag skall gå den smala vägen.

Märkligt nog vill jag inte känna vare sig mig själv eller den andra i detta tredje. En märklig upptäckt som livslång ateist, att nu vilja uppgå i Gud, i det Gudomliga och dö i en tanda. Att för 12 minuter vara helt integrerad i något större än mig själv. Likt älskogens fokus, absoluta närvaro, bortkopplad från allt utanför sängen, minnet, erfarenheterna, logiken och allt annat som annars är så smärtsamt närvarande. Bara i denna vaggande famn mot mättnaden, det otörstiga, släckandet av kroppens lust att forma ett nytt liv.

Få frid, känna den delade närvarons glädje och förslutning, om än för en stund. Försvinna ur ensamhetens svidande vilsenhet.

I mitt eget tredje, min närvaros splittring, allt som skadat mig och håller mig i konflikt, alla delar som inte kan förenas utan varje dag skapar friktion och lidande. Ett ständigt påminnande om den förlorade helheten, den bristande kontakten med Gud. Kära helhet och Gud! Vad önskar jag mer än frid? En dag för några år sedan kom insikten att livet inte är glädje, att inte glädjen är målet eller ett tillstånd att söka, utan friden. Frid! Den är inte heller smärta, utan just friden, den att vara i balans och fredad.

Glädjen, smärtan, lidandet, depressionen, ångesten och berusningen är alla vägvisare, men av alla dessa vänner, är den tredje fridens famn den jag alltid vill vara i.