Svenska
Dansk
English
Suomi
Deutsch
Ελληνικά
Italiano
한국어
Norsk bokmål
EspañolAnne-Marie Halling
Precis som i livet så är det likadant i tangon; var och en har sin syn på saken, sitt perspektiv, sin egen ”ryggsäck” och sina ”nötta mockasiner” och sin kamp att utkämpa. Av en eller annan anledning dansar man inte med alla och det är inte för att vara elak, skiktande eller tycka sig vara förmer än någon annan. Om man respekterar detta faktum med ödmjukhet så behöver man kanske inte känna sig så kränkt av att inte man ”får” dansa med ”alla”.
Här kommer några anledningar jag har till att jag inte bjuder upp eller dansar med alla. Vill berätta att jag är kort, 160.Jag är hetero men dansar lika gärna med kvinnor som med män. Känslig mot för mycket parfym eller mot lukten från en som stinker nyrökt. Får lätt ont i kroppen på olika ställen om föraren håller hårt, lutar sig över mig, trycker med huvudet eller haka mot mig , dansar ensidigt( dvs mitt ena ben får väldigt många fler uttröttande pivoter el ångrasteg), om föraren hänger på mig och inte håller sin egen axel, håller sin vänstra arm och eller hand i ett läge som får min arm eller hand att smärta, dansar oavbrutet stort och yvigt, dansar på i varenda takt utan pauser, för mig i många många ochos men jag ”får göra jobbet”, dansar i otakt, Långa dansare böjer sig ofta, inte alla, lite grann över korta. Det gör att jag inte kan dansa bra i min axel och det gör ont. Och på långa dansare hamnar jag med mitt ansikte rakt in i dansarens bröstkorg.Långa tar ofta, inte alla, för långa steg för mig. (Jag vill gärna först se föraren dansa med andra så jag ser hur den dansar, för med vissa skickliga långa dansare som kan anpassa sin förning går det väldigt bra.)
Och här kommer några av mina gissningar på varför jag inte blir uppbjuden av ”alla”; för kort, dansar inte tillräckligt bra eller tillräckligt snyggt, dansar för tätt eftersom jag föredrar ”close embrace”, att jag är gråhårig=gammal, att jag är okänd på den milongan, att jag kanske dansar på ett sätt som gör att personen får ont någonstans. (Jag hoppas jag får veta det iså fall). Ja det finns många anledningar som jag kan jobba på för att få dansa med fler personer. Ett säkert sätt är att bli en bättre dansare så jag blir en som folk vill dansa med. Och man kan tyvärr inte ändra sin längd och ålder men sin inställning
Michel Åsén
Minns att jag dansat med dig och jag är övertygad om att vi gjort det på en eller flera praktikor. Och så får jag läsa nu, hur du upplever detta, när du kunde ha uttryckt det när vi dansade. Jag är fenomenal på att dansa varierat, flytta hakan, räta på mig, dansa mer öppet, böja på knäna göra mig kortare, sluta använda parfym, eller borsta tänderna, sluta böja mig över om jag gör det. Allt detta kallas kommunikation, det är något som är fundamentalt i tango, allt bygger på det, men håller jag in det, ventilerar jag inte så blir det ett konstant lidande.
Men om jag behandlar praktikan som en milonga. Ja, då är det kört. Precis som man gör på Tango Norte. Det är också därför dansnivån är så låg på stammisarna på Tango Norte. Dom kommunicerar inte. Bara ler och dunkar varandra i ryggen och det blir ingen dans bättre av.
Jag är lång och med det följer så klart en massa saker, men jag gör ständigt mitt bästa för att komma meddansaren till mötes. Hänger hon på min högra axel, eller låser min högra arm så ber jag henne sluta med det eftersom det kommer göra mig illa. Tvingar hon ner min handled, ber jag henne räta upp den, luktar hon rök ber jag henne att skölja munnen eller borsta tänderna, dansar hon för fort eller långsamt talar jag med henne genom kroppen, jag bromsar henne, hjälper henne komma in i en gemensam och ömsesidig dans. Jag söker alltid att dansa som ett och jag hjälper min meddansare in i det gemensamma. Jag är alltid där för henne, hjälper till, stöttar, bryr mig, låter mig inte skadas.
Det spelar ingen roll om vi är gamla eller lytta, eller vad det nu är. Är det en allmän publik dans så dansar alla med varandra och visar varandra vänlighet. Om man önskar någon speciell preferens så startar man en sådan tango, och skriver på dess annons. Endast nivå tre, djurgårdare, endast för vänskapsdansare, ljushyade, mysdans, eller vad det nu är för preferenser man önskar. Man går bara inte ut i det allmänna och plockar vad man önskar, Det är människofientligt, skiktande, vidrigt på alla sätt. Så jävligt. Men det fattar man inte om man inte upplevt det. Är man en mobbare, och aldrig upplevt hur det är att sitta ensam, vara ensam så fattar man inte. Men det har ändå uttryckts metoo här, men det verkar inte gå in i deras huvuden att det finns många metoo, och det finns många som blir kränkta. Och att ni kan vara en förövare, en mobbare, en som kränker andra när ni går ut om dissar andra.
Det är så konstigt att jag skall behöva sitta här och tala om det för er. Ni är vuxna människor, ni har hjärnor att tänka med, ni har med all säkerhet blivit kränkta någon gång. Och visst, man kan låta sig böjas, ge upp, tänka att jag är nog så där ful, gammal dålig, eller vad det nu är som gör att andra tar sig friheten att sätta en utanför, inte låta en vara med.
Jag skäms å din vägnar Anne-Marie. Och jag misstänker att du är skolad i Tango Norte, där håller man på med sån här skit. Fy fan!
Och så Leo och Annica, ni är patetiska. Jag skäms å era vägnar också. Conny Larson jag har aldrig sett dig. Låt bli och klicka på gilla. Skriv något istället, om din egen dans, något som hör till ämnet. Bjud på dig själv. Dela med dig. Försök bidra med lite mer än att trycka med pekfingret, en gång. Vad är det för samtal, dialog, kommunikation, att klicka en gång.
Och ja, jag är så förbannad. Kanske man är om man fått ta skit i större delen av sitt liv för att andra satt en åt sidan. Ni får försöka bortse från min ilska och istället koncentrera er på vad jag försöker skriva. Låt er inte dras in i att jag är förbannad, eller att jag hängt ut er som jag själv blivit uthängd, eller att ni hänger ut andra när ni går ut på allmän dans och dissar människor. Det är också att hänga ut, men så ser ni det inte, eller hur. Ni gör inget fel när ni går ut och dissar, lämnar folk i sticket, dansar på ett golv som är betalt av alla, men som alla inte får dansa på. Ni fattar inte eller hur, det gjorde inte metoo männen heller….
Samtidigt så måste jag tacka er, för att ni skriver och klickar som ni gör. Det är faktiskt som en kram från er alla, eftersom varje gång ni skriver eller klickar så får jag möjlighet att uttrycka allt tydligare vad jag menar och önskar. För det är jag er ytterligt tacksam. Tack!
Tänker också att nästa gång vi ses, så måste jag dansa med er, bjuda upp er, behandla er vänligt, nicka, säga hej, göra mitt bästa i dansen. Även fast jag är arg på er och tycker ni är jobbiga. Jag behöver vara trogen mina principer, vad jag tycker är viktigt. Och jag skall inte använda dansgolvet för att uttrycka mitt ogillande eller gillande.
Det kommer att bli svårt, men jag kommer att göra allt för att det skall bli så.
Som ovan ”återvändare ”till Tangon uppskattar jag verkligen kommunikation kring om jag håller för hårt/löst , hänger på ngn arm el kroppsdel så det blir obehagligt el ngt annat som gör att dansmötet och upplevelsen bättre kanske t o m roligare !
Med en vänlig kommunikation kan det fungera.
Framför allt blir det mer ärligt